Det är dags för rivstart på arbetsåret och visst hade hela januari fyllts med möten. Det som däremot inte fyllt min kalender var påminnelse om att förnya flygcertifikatet (alltså inte behörigheterna utan själva papperslappen). I en svag förhoppning hade jag kanske trott att det skulle skickas ut en blankett för förnyelse – men det visade sig efter samtal till den nybildade Transportstyrelsen att det låg på mina axlar att ladda blankett från hemsidan och skicka in, för att på så sätt få en ny papperslapp mot postförskott. Jag var med andra ord ”grounded”.
Väldigt väldigt väldigt långtråkigt att känna sig bunden till jorden. Kanske därför som Paramotorsuget översteg köldförnuftet härom helgen. Det visade sig dock att ett av de planerade mötena skulle utföras på behörigt flygavstånd i glada flygarkollegors sällskap. Vilken tur. Bara att krypa ner i baksätet på morgonkvisten och hänga på!
På Flight Deck noterades att man saknade betjäning. Hur mycket kabinfaktor måste man egentligen upp i innan det är krav på flygvärdinnor och kaffeservering?
De två flygvärdinnorna. Tyvärr ej utrustade med varken sprit, kaffe eller jordnötter.
Solens strålar smiter över horisonten och smeker vingen på SE-KIT som i det kalla vädret, trots standardtank och fyra invånare, steg som en kork mot Level på 5000 fot.
Vi närmar oss resans mål och har mallat in oss på ILS till bana 30 på ESSB/Bromma. De små arbetsmyrorna och latte-papporna på marken kryllar runt i sina stressiga liv. Och här ovan svävar vi. Det är som poesi!
I nattens obarmhärtiga sken gjordes checklistor och sparkades det på däck. Till slut hoppade dessutom motorn igång. En skimrande start bana 30 med en tidig sväng mot DKR, för att få oss ur vägen för ett annat startande plan, gav en beundransvärd utsikt över ett Stockholm i nattskrud.
Det är nästan så man vill utbrista i sången ”Stad i Ljus”… På denna bild dock en annan ”stad” på vägen hem. Vilken kan det vara?
Tailwinds!
/Robin
