Kustpilen

Kustpilen är väl ett dumt namn på ett tåg. En pil flyger ju. Inte ålar sig på ett spår… När Fredric lockade med att jag skulle få sitta som FO på flyg till ESSW/Västervik kunde jag inte säga nej. Det var rätt disigt och skulle bli en bra övning på navigation VFR längs den småländska skogen.

Vi befann oss båda på städdag på LFK inför 75-årsjubileet och jag hade precis glufsat i mig 1 kg kalvdans med grädde och sylt signerad Gert. Bara att snöra på sig headset på blåstället och hoppa in!

Inflygningen sker mycket vackert över en sjö och förutom en ensam MC-förare som övade slalom så var det helt lugnt på Västervik Intl.

Fredric sätter med van hand ner SE-IUD på bana 15 under i stort sett vindstilla omständigheter.

Denna nytvättade och nyvaxade lilla pärla var det vi pilade oss ner till kusten med. 12 mantimmar hade Sture A och Gert lagt ner på att få den hal som en ål – och vi vet inte om det var någon sorts flyg-placebo som slog till, men den kändes lite spetsigare än normalt. Om sen hjulkåporna trillar på lär vi vinna några knop extra till!

Uppställning i uppförsbacken på bana 33 för hemfärd mot Linköping igen. Vi tuffade hemåt på 15-1800 fot och efter ett tag kändes det ganska angenämt att navigera efter små sjöar och kraftledningsgator. Även Erik P hörde vi i luften som desperat försökte komma upp i de högre höjderna med SE-FXB full med vårgalna och hoppsugna fallskärmshoppare.

Kustpil?!? Blaha blaha…..

Tailwinds!

/Robin

Urban David Sniffar

Knappt hade röken skingrat sig efter kryssets lågsniff förrän det plingade till igen. Erik var på väg in från Motala med passagerare i SE-IUD och kommer passera rakt över taket. Ja, det var ju bara att dra upp radion igen och dirigera fram honom med.

Slickar taket och kör slalom mellan de nyklippta äppelgrenarna. Det var ett smärre Fly-In i Björkeberg ikväll. Även SE-LCU passade på att smeka sig över taket. Snart fyller LFK 75 år – då blir det Fly-In på riktigt…

Tailwinds!

/Robin

Krysset Sniffar

Peo med pilotkollega hade destination en gård utanför Älvestad. En av ut/inpasseringspunkterna till SAAB kontrollzon – tillika en kyrka jag ser när jag tittar ut genom fönstret när jag rakar mig. Sagt och gjort. Vi synkade tid och position. Återigen fick jag nytta av min bärbara radiotransceiver och kunde tjata med de där uppe på 123.45MHz.

Med markägarens och SAAB-tornets tillstånd snurrade marklund runt fort björkeberg på låg höjd i något sorts landningsvarv. Dessutom inklusive en störtbombning efter påhejat ”lägre lägre!!!” från marken.

Nedan följer ett par bilder från marken på marklund:

Och vad jag vet så har de inte landat än!

Tailwinds!

/Robin

Sveriges Florida

Vadstena befolkas av pensionärer och blottare. Det tillhör allmänbildningen att så är fallet. Men likt Alicante i Spanien lämpar sig Vadstena även väl för skärmflygande i allmänhet och motorskärmande samt vinschande i synnerhet. Det är platt och fint.

Dagens lilla utflykt mynnade ut i en 1:20h lång flygning från Sterisol-gräsmattan på Vätterns rand till Omberg och tillbaka. Det var inte alls farligt kallt eller stökigt i luften så det var en ren njutning att susa runt i rote tillsammans med Fredrik Martinsson från Parabase.

Till och med en liten film lyckades jag skjuta på väg ut mot Omberget. Även om det nog är läge att skärmflyganpassa utrustningen så att man inte riskerar att tappa ner kameran i plurret när man tar upp och stoppar ner den i fickan.

Tailwinds!

/Robin

Kollisionskurs

I dagens flygning fick man uppleva både det ena och andra. Det börjar på ett härligt sätt med att ett spetsnosigt Gripen-plan sätter ner hjulen på banan inför lite uppvisningsträning.

Flygvapnet har ju begränsat uppvisningsbudgeten till ett minimum, så att få sitta på första parkett när 39:an swishar runt måste ses som ett privilegium – även om min start med PA28:an SE-KMH inte kändes så muskulös.

Dessutom fick jag för första gången beskåda KLM-planet som numer trafikerar Linköping från Amsterdam.

När jag ställde upp bana 11 med kommentaren till tornet ”Ja, jag har ju sett Gripen-piloten visa hur man skall flyga häröver!” fick jag från tornet svaret. ”Ja, och jag förväntar mig inget mindre!”.

Plattan i mattan mot Skavsta för att hämta en kompis som landat och inte ville vänta 3 timmar på bussen till Linköping.

När jag närmar mig Skavsta/ESKN får jag klart inflygning bana 34. Det är tvärbanan som oftast inte används av Ryan och de andra grabbarna. Det visar sig dock att de använder den för att taxa. Mitt på banan – öga mot öga med min inflygning rullar en Boeing 737 mot plattan.

Tornet ropar: ”S-MH, Förvänta dig en sen landningsklarering. Har ett plan på banan. Om 10 sekunder skall det var ok.”

Men Ryan-piloten leker chicken race och segar sig fram över banan… Jag fortsätter in mot tröskeln på en normal landningsplané och till slut känns som jag i stort sett ser kapten i vitögat. Jag ligger på 100 fot och inser att det nog bäst är bäst att gasa lite och angöra en inflyttad tröskel.

Tornet till Ryan: ”Ryanair 9502, You will have an aircraft overflying”

Ryanpiloten med en tydlig brittisk accent: ”NO SHIT!”

Tailwinds!

/Robin

Alicantout T+7

Resan tar här slut. Vi åker alla hemåt och splittras i vinden. Tillbaka till ett mulet Sverige. Jag kan summera denna vecka med en enkel punktlista:

• Kanontrevliga resekamrater – (Speciellt High Five till grabbarna i lägenhet R10!)
• Makalöst fint väder (Ett par tussar moln ibland bara)
• Goood mat och dryck – (Rullande bandet och Dragan II – Hehe…)
• Lyxigt boende – (Även om vi inte spelade tennis, badade i poolen eller åt kaktus var det fint)
• Lärorikt och gynnsamt flygande – (Seriösa och erfarna instruktörer som sparkade oss över kanten)

Avslutar reseskildringen med en bildserie (i större format):

Pierre och Pennan övar sig på Tandemflygning på Santa Pola

Santa Pola-hanget i solnedgång

Hansson skall kasta sig ut över kanten på El Palomaret

Hansson _har_ kastat sig ut från kanten

Fille är på glid…

Puff & Piff övar sig för att bli tandempiloter

Fritte stajlar på väg ner för El Palomaret

El Palomaret – finfint berg att flyga från

Kajan (ja, är man instruktör på räddningstjänsten och pratar skånska så…) i solnedgång

Lassie kollar läget på kanten av El Palomaret

Kommer att komma tillbaka på ett eller annat sätt. Skärmflygresetanden är blodad och resan till Dune du Pyla verkar lockande!

Tailwinds!

/Robin

Alicante T+6

Nej, något hang blev det ej för oss denna dag heller. Vinden är lagom men blåser ut från land och då saknas själva fundamentet i att hangflyga.

Istället blev det återigen en tur upp i bergen igår. Summa två fantastiska flyg och till och med möjlighet att kurva lite snäll termik sådär på kvällskvisten. Höll mig i luften ett bra tag innan det var dags att ge sig in för landning. Att ligga i sväng och höra Varion tjuta för stig är som ljuv musik. Lyckades dessutom hitta en fågel som hade nosat upp en bra termikblåsa. Det gäller att lära av de bästa!

Dessvärre fick Maria avbryta resan igår pga olycklig landning. Krya på dig!

Idag T+6 blev det dock hangning för samtliga resedeltagare! Mums. Det är nåt magiskt och tyngdlöst med att ligga i en laminär uppvind och ljudlöst vara lyft i håret av moder natur. Totalt 3 flyg och en lycklig skärmflygare poserar på stranden.

Tailwinds!

/Robin

Alicante T+5

Igår var det en heldag. Min dag! Stora framsteg minsann, med beröm från kurskamrater och instruktörer. Förmiddagen ägnades åt balansering på playan. Övade framåtstarter och god markhantering. Svettigt värre men det skulle visa sig värt besväret inför eftermiddagens övningar.

På eftermiddagen satte vi kurs mot El Palmaret för att flyga från berg och jag lyckades med tre riktigt bra starter. Detta plus en halvbra landning + 2 riiiktiga smeklandningar gjorde dagen komplett!

Idag ser det ut att vi blir hangade på Santa Pola! Precis vad jag suktar efter.

En start av storpotäten i lite väl mycket vind för oss nybörjare.

Tailwinds!
/Robin

Alicante T+4

JAO! Igår blev det flyga av. Gisses vilken skön känsla.
Först ett nerflyg från hanget på Santa Pola. Hade lite svårt att komma i selen. Men efter flyget monterades instegspedal och så var det problemet borta.

Hansson startar på berget

Sen gav vi oss upp i bergen och utövade två grymma nerflyg från starten på 850 meter över havet från El Palmaret. Vilken upplevelse! Vilken utsikt. Bilder kommer såklaaart! Lite ovan vid att viktstyra sig fram men på andra åket började det släppa.

Idag siktar vi på att pressa av ännu fler flyg.

Tailwinds!
/Robin

Alicante T+2

Gårdagen startade med en montering av nödskärm i sele jag lånat av Fritte. Sen blev första anhalt vårt hemmahang Santa Pola. Riktigt bra har jag hört. Vi tittade på både starten och landningsområdet. Här lär det bli hangande i veckan. I landningsområdet övade vi lite balansering och det var första närkontakten med skärmen på denna resa. Gott kändes det. Inga större problem även om det alltid är nyttigt att öva markhantering. En säker mark ger bra starter!

Efter lunch drog vi vidare på studiebesök på flygstället El Palmaretto. Ett riktigt trevligt berg med gryyyyym utsikt. Vi inspekterade både landningsområdena och startplatsen. På starten kunde vi även skåda de lite mer erfarna piloterna starta och kasta sig ut över kanten. Ja, det känns som det kan bli ett eller annat flyg från detta berg (c:a 40 minuters bilfärd från Alicante). Lite senare i veckan – med lite erfarenhet i ryggen.

Dagens väderprognos ser lite blåsig ut. Kanske blir en titta på solen från marken-dag idag?

Tailwinds!
/Robin a.k.a MKK