Snabblatte

Ibland blir suget så stort så stort… Man suktar och åmar sig. Tankarna flimrar och vandrar och kroppen behöver verkligen en liten slurk Latte. Sagt och gjort. Som varande totalt tre unga män som ännu inte stillat lattesuget meddelst en konstant lattande pappaledighet, steg vi ombord och styrde kosan mot Skavsta. Undertecknad, Steph och vår vapendragande lattemamma Pedersen.

Martin övade sina piloting skills genom att sparka sidroder. Det var kul. Tyckte vi andra

På vägen passerade vi Linghemsförorten Norrköping där Kungsängens flygplats fläker sig på östgötajord. Vi fick första parkett till ett landande Cimber-plan. Men i övrigt såg det ganska sömningt ut.

Slutligen en finalsväng visuellt in mot bana 26. En macka och latte inköptes samt inmundigades innan det var dags för eskort ut till platta 4. På vår taxiväg till väntplats bana 26 lyckades vi även spotta en planespotter som ivrigt förevigade vårt besök med SE-KIT på ESKN/Skavsta.

Avslutningsvis en go bild från worth100.com som en klubbladspassning till Linns MC-blogtwist!
Tailwinds!

/Robin

Sigurd Caesar

På det gamla kära temat ”kartan möter verkligheten” skriver jag här ett inlägg om fyren SC. Med kameran i högsta hugg begav jag mig ut på sädesåkern för att beskåda det instrumenthjälpmedel som leder oss ner på bana 11 på SAAB och bana 19 på Malmen.

Visst låter det spännande! I det första inlägget i denna serie beskrevs och förevisades navigationsfyren VSN. Här är det alltså ett inflygningshjälpmedel som besökts. Som skall ”dra in oss” på en stabil och lämplig kurs mot banan inför landningsmomentet.

På kartformat ser det ut cirka såhär. Det är den större linsformade figuren med beskrivningen SC 300 som leder flygplan rätt i regn och rusk. Såväl militära som civila, kommersiella som privata flygningar. Radiovågorna breder sig lika för alla.

Här bredvid E4 (som man tydligen även kan navigera efter) inryms den tekniska verkligheten som utgör Sierra Charlie – eller på svenska Sigurd Caesar. Appropå det – har någon hört den andra inflygningsfyren benämnas Olle Ludvig? (Tack Peo för korrigeringen!)

Denna antenn rundstrålar en signal som man kan pejla in och åka mot så att man hittar till den geografiska punkt i universum där masten står. Om man tittar noga på kartan i lins-symbolen ser man lite prickade ringar i mitten. Det är dessa som visar NDB (Non Directional Beacon)-fyrens plats.

När man väl är etablerad på ILS skall linsen passeras. Det är dessa antenner som skjuter en stråle radiovågor i en smal riktning mot rymden. Om det inte vore för den spänningsförande radiomasten skulle jag gärna klättra upp och utbrista ”Beam me up!”. Det är vid denna stråle man skall dubbelkolla att man ligger på rätt höjd på den höjdguidande glidbanan in mot flygfältet.

Tack för läsandet. Kanske har jag stillat ett eller annat korn av nyfikenhet?

Tailwinds!

/Robin

1 Ljus i Tårtan

Kära läsande damer och herrar (och även ni som bara tittar på bilderna),

(så här fånigt glad ser man visst ut när man provkör helikopter)

Idag är det 365 dagar sedan denna flogs första livstecken. Vi räknar till 76 inlägg, 136 kommentarer och 15100 besök när vi nu står inför ettårsjubileum.

Min ambition att hålla flygfokus har nästan, med enstaka enstaka undantag, hållit tråden. Fortfarande med Googles enda träff på ”norrländsk tvekamp” försöker jag hålla nivån intressant för släkt, vänner och övriga nyfikna kring mina flygande aktiviteter.

Hjärtligt välkomna tillbaka.

Tailwinds!

/Robin