Igår företogs en någorlunda strukturerad utflykt i naturen för att titta på/studera/inventera exempelvis fåglar, groddjur etc. Enligt Wikipedia en Exkursion! Målet för min och Steewes upptäckarlusta var radiofyrinstallationen VSN som ligger strax sydost om Linköping. Den skickar både radialer och avstånd till vilsna Instrumentflygare i den här delen av landet.
Ja, vi drog över stock och sten i lilla Miatan tills vi till slut kom fram till det rymdskepp som på 115.25 utstrålar V S N.
Vi räknade ut att denna antenn skickar distansinformation (DME) så att man vet hur långt från fyren man befinner sig. I alla fall det lutande avståndet (hypotenusan mellan avstånd och höjd).
De här små bullarna som sitter i sin UFO-cirkel strålar ut fasinformation (limakoner!) som hjälper flygaren att avgöra på vilken radial densamme befinner sig.
Alla små UFO-barn i ringen håller varann i hand. Eller lägger de varsin kabel?
Vad man skickar/tar emot i denna antenn känner vi dock inte till. Har du en hum får du gärna skriva en kommenter!
Hela konstruktionen är säkert förbunden med Moder Jord i bland annat denna punkt.
Några hundra meter bort från VSN har man satt upp en referensmottagare som övervakar att informationen som sänds ut är korrekt. Går något snett så stängs utsändningen automatiskt ner.
Kanske är det så att denna Fokker 50 på väg från Linköping till Köpenhamn hade rattat in 115.25 och för sin framfarts trygga fortsättning var beroende av att detta teknologins mästerverk tickar på som ett väloljat urverk…
…eller så sitter de och stirrar på en GPS och litar på att amerikanarna visar dem vägen…
Vackert väder får man titta långt efter denna semester. Men i helgen gavs det åtminstone en lucka för en flygutflykt till hemtrakterna på Öland.
Om man kan bortse från YouTube-kvalitén samt följderna av det katastrofala videoredigeringsprogram som följde med nyinköpt videokamera (Varning för Cyberlink PowerDirector) så kan jag rekommendera en kik på följande film:
Filmsnutten börjar med 3.6 sekunder IMC och avslutas med ett varv över Visätter/Björkeberg. Man kan även notera Issa som autopilot på hemresan och Mia&Tesan i baksätet som flygvärdinnor. Issa skall bli pilot när hon blir stor. Hon vet bara inte om det än.
Tog ikväll med skärmflygarinstruktören Fritte (grattis på namnsdagen alla Fredrik!) från Parabase och två kompisar på lite sight seeing över Vadstena/Omberg. Vädret är fint men en skruvad västlig vind trycker oss i näsan på väg dit — och skjuter på med 35 knop i ryggen på väg hem.
Enligt sägnen skall Baron Münchausen ha gått ner sig i ett träsk och tagit sig upp genom att lyfta sig själv i håret. Nämnde man har ju även bemästrat konsten att flyga på en kanonkula.
Under dagarna 5 har jag och ett glatt gäng, bestående av 5 andra, likaledes unga, nybörjare gått en väldigt inspirerande flygarkurs hos Parabase i Vadstena i samarbete med Sky Adventures – Österlen. Vårt gäng (kallade Vadstena 07:3) skulle under denna vecka lära oss grunderna i hur man lyfter sig själv i håret med hjälp av en flygskärm!
Vi började tappert med ett par dagar i Vadstena. Lördagen var kanon. Vi lyckades gå igenom grunder, utrustningskunskap och se lite introduktionsfilmer som var högst inspirerande! Söndagen blev en heldag teori pga regn.
Så här glada var barnen över regnet. Men vi bestämde oss för att dra till det fagra Österlen där det utlovades bättre väder under måndag och tisdagen. Och så RÄTT det blev. Medan det spöregnade konstant i Östergötland passade vi på att bli hjältar på balansering (att få skärmen att stå rakt över huvudet på marken), backglidningsfantomer (knata upp för backen för att sedan stilla glida ner igen) och får våra elevlicenser utfärdade. Nedan bringas några klickbara bilder som inspiration för andra Skärmflygar-wannabees.
Vi startade vistelsen i Kåseberga med att få varsin tandemflygning på Hang-berget (Tack Pierre & Fritte!). När benen kändes lite tunga vid backglidningsövningarna vara det bara att ta fram lite hang-flygkänslor så studsade man glatt upp igen.
Pierre har teorilektion i det gröna. Ämnen såsom Flyglära, Meteorologi, Aerodynamik, Utrustning mm fick vi våra kunskaper upptrimmade i. Pärmen ”Lär dig flyga Skärm” som SSFF givit ut är ett föredöme i trevlig lärobok med ett balanserat innehåll och en god layout – Big hands till alla som äras bör!
Ja, så här kan ett tandemekipage se ut i motljus.
Bara att lära sig att hålla reda på alla linor och tåtar var en utmaning. Sent höll vi på och man somnade gött kan jag lova. Vi bodde på det ädla Bed & Breakfast-haket Rapsbollen (a.k.a Åskbollen, Raps Balls och några andra ej helt rumsrena omskrivningar) Det var billigt, hög standard, kanonfrukost inklusive Qi Gong om man nu hade orkat upp i tid för det…
Balansering är alltså den ädla konsten att på marken hålla sin skärm i luften. Här visar Klas upp sina skillz. Ju bättre man är på marken – desto bättre pilot utlovas det.
När man väl fått balans på sin skärm och lyckats backa upp på kullen, vänder man sig om och börjar SPRINGA. Hej o hå – ju fortare desto bättre. Samtidigt som man skall hålla koll på att skärmen fortfarande är rakt bakom ovanför dig.
Dags att dingla ner för backen minsann. Här SonicBoomBoy som var en av de tre PPL-piloter från Linköpings Flygklubb som var med på kursen. På Sonics blogg kan man se lite andra bilder och reflektioner från kursen. Bakom springer instruktör Pierre och skriker – ”Sväng till HÖÖÖGEERRRR” på klingande skånska såklart…
Även våra små övningskullar lyckades trycka upp vinden från havet så att man kunde ”hanga”. Här demonstrerar instruktör Fritte i sin undersköna mambagröna Rebel-skärm tekniken för hang. Kullarna som även fick epitetet ”Miscrosoftkullarna” från den kända bakgrundsbilden i M$ Windows.
Hela det glada gänget ”Vadstena 07:3″ tillsammans med instruktörerna Fritte och Pierre. Trötta, solbrända och flyglyckliga.
Som en liten avslutning infogas en YouTube-film där man kan få en liten aning om vad det är vi suktar efter. Jag siktar ju då på att framföra min skärm med en ”Karlsson på Taket”-motor på ryggen. Men – You get the idea!
Vadan denna Münchausen då? Jo, Münchausen utdelades efter moget övervägande som mitt Skärmflygar-nickname av vår instruktör Fritte. Bara att gilla läget och öva på kanonkule-flygning…
Vad får man för 100$ nuförtiden? Nästan ingenting ju… Men om man hostar upp 770:- per person får man på två man en tur till Skavsta Tur/Retur med jätteburgare och läsk.
Grundplanen var att vara manliga och flyga med på klubbutflykten till Stegeborg och äta helgrillat vildssvin. Men vädrets makter tvingade oss att avboka den utflykten även om jag nog anser att Vi hade tagit oss ner på localizer:n till Stegeborg:
Vad praoeleven på KSAK hade rökt när han byggde detta kort kan man ju fråga sig. Men men – to err is human. Och lite skoj blev det ju allt!
Nej istället stämde vi av, i en sedan länge önskad tur, mot Skavsta för att inmundiga deras beryktade Burgare. I sann amerikansk anda finns det ett flygarsällskap som sammanställt flygutflyktsmål med restaurangrecensioner i en bok som heter just ”100 dollar hamburger” Med hänvisning till att hyran av planet kan dra iväg lite mer än vad själva burgaren gör. Nu har ju Skavsta Ryanair-anpassade hutlösa priser – men med dagens bränslepriser är det ändå själva flygresan som svider mest i plånboken.
En genialiskt lyckad Localizer approach av Steewoo som behövde IFR-träna.
En smaskig burgare…
Och till det en Zingo (för övrigt en hysteriskt kul svensk film) och som trivia kan man nämna att den gigantiska floppen Chokladzingo hade premiär det ystra året 1973. En god årgång!
Istället för en massa bilder och text i denna post hänvisar jag till ett litet galleri med medföljande one-liners: http://lionbullet.com/flyg/100dollar/
Semestern börjar flygmässigt på ett anmärkningsvärt bra sätt! Micke som just varit på sitt livs äventyr i USA ringer och vill få en ståndsmässig avslutning på äventyret genom att vi åker med SE-IUD till Säve/ESGP och han får ratta hem kärran. Ryanair beräknas landa vid 18-snåret så jag och Steewoo kastar oss iväg vid halv fem från SAAB/ESSL.
Vädret ser lite lurigt ut med en del stråk med Cb-aktivitet och en, inte så attraktiv, tråglinje över Danmark på väg in över Skåne och Småland. Men en snabb telefonkoll med metrologen lugnar oss innan vi ger oss iväg. Det visar sig helt rätt – Vi åker in och ur lite roliga ”blomkålsdolmar” men det är bara lämplig träning i IMC-hantering av planet.
Vad är det då för äventyr unge herrn har återkommit från? Jo en hel vecka på gammelgubben Barron Hiltons ranch! En väldigt känd vecka bland segelflygare. För oss andra som vill ha lite bakgrundsinformation kan man titta in på http://www.barronhiltoncup.com. Det är alltså en av Mickes goda segelflygvänner som vunnit denna vecka och bjudit med sin segelflygarkompis på resa.
Fadern och sonen… Barron är en hängiven flygentusiast och ballongflygtävlingarna avlöser varandra. Micke och Hilton släpps upp ungefär samtidigt som Paris Hilton släpps ut…
När man inte ville balonga runt sig kunde de avnjuta en tur i en flygande husbåt. En Sikorsky S-38B i prima skick.
I Nevada är termiken ganska väl lämpad för segelflyg och med ett 20-tal segelkärror på ”grid:en” och ett par kullar och berg som avstampsplatser var det relativt okomplicerat att kurva upp sig till 22 000 fot…
Ballongtävlingarna brukade innehålla moment som att åka och släppa en bönpåse på en bestämd punkt för att sedan åka tillbaka(!) därifrån man kom vilket gav extrapoäng. Extra extrapoäng om man lyckades göra splash-n-dash i dammen på vägen – dvs sänka ner och blöta korgbotten i vattnet för att sedan ballonga vidare… Notera ”Paris” motivet!
Nåväl, åter till Sverige och mitt och Steve W:s flygäventyr över den svenska kontinenten.
Här följer en kavalkad av gulliga porrbilder av flygkategori.
oooooohhhhhh….
aaaaahhhhhaaa….
Tornande Cumulus av denna sort är oftast väldigt harmlösa, men underhållande att flyga genom. Ungefär som nyckelpigorna på Liseberg… ungefär.
Här sätter vi ner klackarna på Säve likt som så mången pilot före oss.
Väl framme passar vi på att besöka kafeterian och inmundiga Norra Europas Största Kanelbulle. Ja, dra mig baklänges – ända in i fågelholken vad den var stor! Till bilden hör sidoinformation om att jag har ganska stora nävar.
Micke satte sig vid spakarna och ganska snart efter start fick vi ”Cleared direct Linköping” så det var bara att ge sig in i de där vita dolmarna igen!
Visingsö/ESSI ligger ungefär på sträckan och när det inte regnat så enormt mycket kan man lämpligen bege sig dit på bad/grill-utflykt. Jag summerar just nu till 208.1 flygtimmar och har, hör och häpna, ännu inte satt ner hjulen där – men i sommar skall det ske. Notera – semestern har just börjat.
Vad är väl en vecka på Hiltons ranch – mot att få spaka en Piper Archer II?
Våra kära vänner Jerker & Ida har skaffat sig ett litet slott utanför Vikingstad och då vi fick flyga in över denna punkt på väg mot SAAB passade vi flygledes på att se ner lite på dem.
Förresten skådade vi Kustbevakningens Casa på parkeringsplatsen bredvid vår på Säve. Man säger att skönhet kommer inifrån och det blir ”case closed” på den bevisningen med de orden, i kombination med bilden ovan, samt faktumet att KBV nu anställt Ellebelle som flygare (om än iofs inte på plantypen ovan).
Motorflygtid: 243,7h Landingar: 432 Skärmflygtid: 682 min Flyger: PA28, C152, M20J, M20R, Dudek/Fly Evo Cert: PPL NQ IR PM1
35-årig pilot som skriver text varvat med bild från flygande äventyr och flygrelaterade händelser ur mitt liv. Både privat motorflyg och motoriserat skärmflyg ingår. Försöker hålla god kvalité och siktar på ett inlägg per vecka minst.
Du kan skicka ett mail till <rvonpost KANELBULLE gmail.com> om du önskar ett mail när denna flog uppdateras.
