Keno-flyg

Återigen ikläder man sig vingar och sätter gasen i botten. Uppdraget är att hämta ett par kompisar som varit på besök i Visby över dan. Vädret på sträckan var välartat även om soldiset dolde Gotland in i det sista. Men efter en knapp timme satte jag ner hjulen på Visby flygplats.

När det var dags att åka hemåt var det i en makalös solnedgång i lugnt väder. Här kan man beskåda Visby hamn. Åka båt till Gotland? Det verkar långsamt.

Ungefär så här glada var vi när vi likt Lucky Luke efter en lång dags arbete flög hem mot solnedgången. Extra glad var då Morre som hade övat flitigt i simulatorn och fick det ärofyllda uppdraget att vara autopilot på sträckan hemåt där han i 00000kt CAVOK-väder fick göra sin första nääästan-landning.

Tailwinds!

/Robin

Barkis

En snabb visit i huvudstaden bjuder på finfin flygning till Barkarby/ESKB. Lämpligen finputsas presentationen när man seglar fram i 20 knops medvind.

Appropå segling sätts hjulen ned på bana 24 med van hand av Micke som med sina segelflygarrötter är en klippa på bedömningslandningar

På hemvägen tar vi till den obligatoriska omvägen kring Ekängen där det pluppar upp ett litet hus på marken. Senast vi passerade var det bara en jordhög. Nu börjar det likna nåt!

Tailwinds!

/Robin

Stjärnklart

Det stundar mycket flyganknuten verksamhet i denna strålande vår-kick-off. Så jag strålar i kapp med solen!

1. Flyg till Stockholm
2. Årsmöte LFK
3. Leverans Flygsimulator till LFK
4. Snabbflyg till Visby

För närvarande läser jag den gripande boken ”Ro utan åror” av Ulla-Carin Lindquist. Man skall leva varje sekund och hur kan man låta bli när flygväderkartan ser ut såhär.

Tailwinds!

/Robin

Brads Pitts på besök

Denna vackra förvårdag styrde jag kosan till flygklubben för att eventuellt hänga med Stewa och grabbarna på en 100$-burgarflygning till Skavsta i Mooneyn. Jag blev dock kvar på marken medan de drog till Kalmar för att hjälpa till med Simulatorbyggandet. Då kommer en svart skönhet inflygande och som glad fotoentusiast sätter jag genast min Nikon D80 i arbete. Om man vill titta på ett bildspel kan man välja mellan en stor 10MB-fil i .exe-format eller en gigantisk 45MB-fil  .mpg-format. Snart kanske jag även lyckas stoppa upp en aptitretare på YouTube, men det brukar bli så usel kvalitet.

Tittar man ner i sittbrunnen kan man tryggt konstatera att”SMOKE”-brytaren står i läge ”OFF” och att en tydlig instruktion även uppmanar till ”NO SMOKING”.

Efter att ha lastat in sin kollega kastade Tobias (Nordisk mästare i Sportsman-klassen 2006) in högsta växeln och visade upp ett fröjdefullt skådespel över SAAB.

Tailwinds!

/Robin

Sidblåst

Om man släpper ett löv i vinden driver det iväg åt det håll det blåser. Eftersom ett flygplan i luften på samma sätt som lövet saknar kontakt med markfriktionen driver det iväg… När man skall få ner ett flygplan på en landningsbana som inte ligger i vindens riktning måste man alltså med lite specialteknik knåda ner planet. Man kan jämföra det med att fickparkera. Det gäller att ha den rätta knycken och att dra på och göra om när det inte ser ut att gå så bra.

Övning ger träning och när det blåser och pustar skall man ge sig ut och landa! Sagt och gjort – Johan och jag hoppade in i SE-KMH under 10-12 knops (typ 6 m/s) byig vind i sidan. Ingen av landningarna kommer väl ingå i skolboken – men vi kom ner alla gångerna. Att kunna öva på hemmaplan är en stor fördel då antalet okända och störande faktorer är minimal. Det blir med andra ord mer mental kapacitet kvar till att fokusera på själva ”fickparkeringen”.

Tailwinds!

/Robin

Flyglycka

När man vaknar tidigt en tisdagsmorgon och hela världen ler mot dig såhär (klick för större bild):

Då kan jag lyckligt konstatera:

1. Vi går mot ljusare tider!
2. Jag har idag två intressanta möten å tjänstens vägnar!
3. Det är flygbart och jag har flygning till huvudstaden bokad!

Väl på klubben stöter jag samman med kollegan Per som också är i flygartagen. Dessutom kommer han att flyga upp till Bromma som första ben på sin rutt. Jag avbokar SE-KIT och avbryter min inlämnade färdplan. Att flyga Mooney smäller naturligtvis högre (och miljömedvetna som vi är föredrar vi naturligtvis samåkning). Gott om medvind ger oss en fart över marken på 193 knop (nära 360km/h) på väg ner mot Bromma:

Vig som en fallskärmshoppare tar sig Per elegant ur SE-LBV:

När man sammanfattar dagen känner jag ingen sorg över att returresan blev på flygnivå noll/QFE. Det var vackert att mötas av en avfallsanläggning i solnedgång (klick för stor bild) – må så vara toppmodern!

Tailwinds!

/Robin

Certified Gadgeteer

Jag känner att jag vacklar en smula på flygtemat här, men jag var i alla fall på flygplatsen Schiphol i Amsterdam/Holland när jag fann min butik:

En sådan butik i min närhet brukar vara behäftad med köptvång, så jag antar att det var den överväldiga beslutsångesten som gjorde att jag kammade noll!

Jag har dock spanat in en lämpligt inköp som bör finnas på varje Gadgeteers skrivbord. USB-hamsterhjulet! Ju snabbare du skriver på tangentbordet – desto snabbare springer ”hamstern”!

Tailwinds!

/Robin

Se upp för trafikstrumporna!

Osäkert väderläge i Kramfors gav en inställd flygning med SE-LBV. Istället blev det Nordic Regional som fick stå för transport från Arlanda (via tåg från Linköping som avgick 05:08 *gäääsp*)

Gamla kollegan och flygvännen Ernest var även med på planet! Det är han som lärt mig allt jag kan om att flyga Mooney – stort tack!

På väg hem fick vi oss ett par goda skratt som förhoppningsvis förlängde livet med de 15 minuter vi blev försenade av lite köbildning till Arlanda. Kapten informerar om förseningen och spontanöversätter såklart även till engelska:

”We have been delayed due to some traffic stockings…”

Just som skrattsalvan lagt sig följer kabinpersonalen upp med lite hoppingivande information:

”Som kapten just sade kommer vi landa. Och vi ber er därför…”

Skönt! What goes up – must come down!

Tailwinds!

/Robin

Pole Position

Som pilot har man en ständig strävan att sitta så långt fram i planet som möjligt. Att sitta ända framme vid spakarna är såklart jackpot. När det inte är aktuellt är det ändå bra att sitta långt fram. Man vill ju vara nära till hands ifall ordinarie chaufför skulle bli sjuk!

Även som ickepilot kan det finnas bra anledningar att be om en framskjuten rad i planet:

• Du kommer fram först!
• Du kommer av först!
• Normalt sett drar kabinpersonalen serveringsvagnen längst fram och jobbar sig bakåt – och då får du ju mat (?) först! Och om det finns olika smaker av mat/mackor är det stor sannolikhet att just Du får välja!
• På MD-80-typen (som SAS frekvent trafikerar sina sträckor med) där motorerna sitter längst bak är det såklart tystast längst fram.

Så… ingen panik – alla på en gång!

Tailwinds!
/Robin

Finger Food

Mänskligheten kan indelas på många sätt. Efter ett par timmar i Diners Club Lounge på Kastrup i Köpenhamn har jag efter statistiska studier funnit ett sätt att vattendela personer å ena sidan de som tar chips ur skålen med den för ändamålet avsedda lilla platt-tången:

Å andra sidan de människor som spottar i näven och gräver upp en skopa med den lilla praktiska utväxten som Gud(tm) försett oss med längst där ute på armen:

Tja, vad skall man säga? Troligen är man lite överkänslig nu när man absolut inte har tid att bli sjuk och det känns som folk har hostat och nyst mig i ansiktet hela resan…

Nåväl – när man åker reguljärt till Kastrup från Linköping åker man Fokker 50 (enligt Linn Nr 5 på listan över världens fulaste plan). Man kan i vilket fall beskåda två av de pitot-rör framför dörren som jag tidigare beskrev för att mäta hastigheten genom luften:

Tailwinds!

/Robin